Biståndsarbete i Afrika

Idén om projektet väcktes någon gång 1987. Tanken var att skapa kontakter med handikappade och deras föräldrar i något U-land. Genom en familj som bott i Tanzania och som själva hade ett handikappat barn fick vi kontakter där. 

1991 gjorde vi en studieresa till Kenya och Tanzania. Från början var ett 40-tal personer intresserade av att följa med på denna resa, men av olika anledningar föll några bort och till slut blev en modig grupp på 16 personer kvar, därav 5 utvecklingsstörda personer.

Förberedelserna inför den här resan var lite utöver det vanliga när man reser, flera olika vaccinationer t.ex, alla fick blodgruppera sig före resan så att vi skulle kunna ge varandra blod om vi skulle råka ut för någon allvarligare skada, detta med tanke på HIV-smitta som är mycket utbredd i Afrika.

En mycket spännande resa väntade oss.  

Kenya

Den 10 juni landade vi på flygplatsen i Nairobi. Äventyret hade börjat!!

 Dövskola.
Vårt första studiebesök blev på en dövskola i Karatina som ligger några mil norr om Nairobi, där vi hamnade av misstag då vår chaufför släppte av oss vid fel skola.
Här fanns 112 barn från 4 år till vuxen ålder.

 

 

 

  • Klassrum på Karatinaskolan


    Efter vår lilla extra utflykt kom vi till Karatina Special scool för mentally handikapped som var den skola vi egentligen skulle besöka.

    Vi kunde på vår rundvandring konstatera att det fanns alla grader av handikappet utvecklingsstörning. Standarden var mycket låg, nästan inget material att jobba med, men man imponerades av de entusiastiska lärarna och deras kunnighet, att med små medel kunna åstadkomma det näst intill omöjliga.

  • Elevhem

    Det är bara barn till föräldrar som har råd att bekosta deras skolgång som har råd att gå där.

    Trots den spartanska möbleringen på elevhemmen, bara var sin säng och att inte kunna besöka sina föräldrar mer än någon gång om året , så har barnen det oftast bättre här än i sina hem, där många sover på bara jordgolvet.

  • Jacaranda Primary school blev vårt nästa besök. Det är också en skola för mentalt handikappade barn och ungdomar från lågstadiet upp till yrkesutbildning.

  • Förskola

    Eleverna hade olika grader av utvecklingsstörning. Förutom vanlig undervisning lärde de sig odling av t.ex. majs och kaffe. Djurskötsel ingick också . Skolan hade egna odlingar samt djur, kor och kaniner. De var till viss del självförsörjande.

  • Autistisk flicka

  • Nairobi

  • Hyddor

  • Transportmedel

  • Bilreparatörer

    Några äldre elever höll på att lyfta på karossen på en bil som de lagat. Med förenade krafter lyckades de.

  • Massaj

    Massajerna är långa och resliga

  • Folkliv i Nairobi

    I Kenya går och springer alla människor, cykel har man inte råd med, den kostar alldeles för mycket pengar.

Tanzania

Vi lämnar Kenya och Nairobi och tar oss söderut till Tanzania och Arusha.

  • Entré till Tarangire

    Den 14 juni hämtades vi upp på hotellet med jeepar för att göra en tvådagars safari i Tarangire nationalpark.

  • Fastkörning



    Här råkade vi ut för ett otäckt tillbud som dock slutade lyckligt och väl. Folkvagnsbussen körde fast i den lösa sanden i en uttorkad flodfåra. Alldeles bakom gick en flock elefanter, omkring 50 djur i alla storlekar. De var mycket irriterade och då är dom inte att lita på. Djuren är stressade för att dom jagas av tjuvskyttar från helikopter. En av våra Land Rower lyckades till sist dra loss bussen och vi kunde fortsätta till Lodgen.


  • Elefant

    När vi återvände efter en senare safaritur, stod denna elefant vid vägkanten. Han var inte heller på sitt bästa humör, elefanterna hade tydligen en dålig dag, men vi klarade oss även denna gång.

  • Entrén tillskolan

    Besök på Uhuru primary scool. (Uhuru betyder vänskap). På denna skola fanns den specialklass som vi senare skulle komma att bistå med hjälp och stöd under flera år. Skolan byggdes 1941 och har sedan dess inte genomgått något underhåll eller reparationer. Klassen bestod av 17 handikappade elever, med lättare skador, den enda specialklassen i Arusha, en stad med 90.000 innevånare, och tätbefolkad landsbygd runtomkring. Var finns då de barn som har svårare handikapp? Det är vanligt att barnen göms undan i sina hem och man känner inte till varandras barn.

  • Specialklassen på Uhuruskolan

    Det märktes en stor skillnad mellan skolan i Kenya och Tanzania. Kenya hade med våra ögon sett, inte mycket att arbeta med, men här hade dom ingenting. En stor skrivtavla på väggen var allt som fanns.

  • Dekojo

    Rullstolen
    Vi hade tagit en rullstol med från Sverige. Tanken var att någon som verkligen var i behov av den skulle få den.
    Genom vår kontaktperson i Arusha fick vi tips om en mycket fattig familj med en handikappad 19-årig flicka, som lämplig mottagare. Dom bodde i ett slumområde någon mil utanför Arusha. Familjen som bestod av man, hustru och nio barn bodde en bit från vägen, man fick gå en snårig stig för att komma fram till en smutsig gård, där låg huset de bodde i.

  • Huset saknade dörrar och hade små fönstergluggar samt jordgolv, här sov familjen på några trasor. En ko, en kalv och en höna var de husdjur som fanns. Mannen som hette Friberg (i förnamn) efter en svensk missionär som verkat i trakten när han föddes, var alkoholiserad och av deras barn hade en pojke ett lättare handikapp och den äldsta flickan, Dekojo, var gravt fysiskt och psykiskt handikappad.

  • Köket

    Mamman bar ut flickan på morgonen och in på kvällen, dagarna tillbringade hon sittande på marken utanför huset, då hon har blivit för tung att bära fler gånger om dagen.
    Vår rullstol kommer väl till pass här. Detta var en av de starkaste upplevelserna under resan


    Köket i bakgrunden är
    byggt av lera och kodynga.

Nästa besök var på en läderindustri, där omkring en fjärdedel av arbetskraften bestod av handikappade, flera olika handikapp förekom.

  • Kilimanjaro


    Är man i Tanzania så måste man bestiga Kilimanjaro. Vi gjorde i alla fall tappra försök, några hurtbullar gjorde längre vandringar, och några lite kortare.

  • Skall man vandra upp till toppen på Kilimanjaro så tar det fem dagar, tre dagar upp och två dagar ner.

  • Vad är nu detta? Ut ur dimman kommer två gröna varelser, finns det utomjordingar här? Nej, det är bara ett par helt vanliga afrikaner som samlat ihop lite gräs som de bär hem på huvudet.

Vårt sista studiebesök blev på Mwanga dövskola, som drivs av Svenska kyrkan. Skolan är en av de två dövskolor som finns i hela landet, den andra ligger i Dar Es Salam. 

 

Vi lämnade Tanzania för att återvända till Kenya och Mombasa. Resan var 40 mil och det tog ca. 10 timmar. Kontrollen vid gränsstationen Taveta tog tid, här var det nära att vi fått tömma bussen på allt bagage och fått allt kontrollerat av noggranna tulltjänstemän, men vi lyckades avstyra det. De närmaste 6-7 milen liknade mer en plöjd åker än väg, innan vi kom på asfalt igen. Vi var mycket omskakade och mycket dammiga och smutsiga av den röda jorden.